Min pappa gick bort. Egentligen var han min styvfar, men han har varit min pappa sen jag var liten. Min bror som är genetisk son bor i en annan stad och var sjuk så jag erbjöd att ta hand om dödsboet, vilket jag nu ångrar. All denna byråkrati som finns i detta land har gjort att jag inte kunnat sörja min pappa och frågan är, kommer jag någonsin kunna göra det?
Pappa hittades den 2 april och jag håller fortfarande på med alla papper.
När jag upptäckt att pappa hade fått en pension för mycket så ringde jag till Försäkringskassan och meddelade detta, men hyresvärden hade hunnit dra en hyra som de inte tänker betala tillbaka, för jag hade sagt upp lägenheten för sent, vilket jag inte hade gjort. jag sa upp den nästan omgående men inte enligt dem. Sen så är det en månads uppsägning för dödsbo. Så nu ska F-kassan ha tillbaka hela pensionen, men hyresvärden vill inte betala tillbaka. Snacka om att sitta i skiten.
Det enda jag vill är att sörja min pappa.
Min älskade pappa låg minus en krona. På minnestunden lade jag en krona på kistan, så han var skuldfri, som när han föddes.
Så, Jag får väl fortsätta att kämpa och hoppas att jag får sörja. Detta drabbar bara inte mig utan även mina döttrar. Våran byråkrati förenklar inte för någon. Det är inte konstigt att vi i Sverige är de enda som har utbrända människor. Det är dags för staten att hjälpa sina medborgare och inte stjälpa dom, vilket i mycket och mångt händer i de flesta ärendena.
Christina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar